I väntans tider
Sitter på kontoret i Stockholm nu och väntar på att Silvia ska vara klar från någon teater hon skulle gå på så att jag kan få mig lite sömn inatt. Dagen har inte gett ett skit förutom att jag nu har kongressen mer eller mindre klar, förutom det har väl ingenting hänt. Kom in till Skt: Eriksplan alldeles för tidigt, mitt enda hopp om umgänge är i Lund och det finns inga andra jag skulle vilja umgås med.
Har lite av en kris just nu där jag någonstans hävdar att människor är dumma i huvudet och att det inte är värt att ha vänner om alla ska bete sig så som människor kan bete sig. USH. Jag kommer inte på något konkret exempel just nu, men det kommer snart, det kommer.
Alla vi har väl dagar då vi önskar att vi borde ensamma på planetens yta, eller?
Sasha
För ett par veckor sen fick jag en bild på min älskade Sasha, en underbar hund som jag fick i present av min kusin men som tvärr fick sanna kvar i miami. Tanken var den att sötnosen skulle få följa med hem till Sverige för att göra mig sällskap med sina vackra bruna ögon och den underbara energin som fick upp mig alla dystra morgnar i mitt värdelösa förhållande då jag bodde i Miami.
Tack och lov vet jag att hon hamnat hos den bästa familjen hon kunnat få. Min kompis Tylor och hans kille Chamo adopterade henne och behandlar henne som det hon är; En prinsessa!
Min baby under julen.
Jag och min älskling dagen hon flyttade från Miami Beach till Aventura Boulevard.
Sossar och BUN
Var på ett sammanträde med Bodens socialdemokrater och pratade runt det lokala ungdomsrådet, den kommunala skolans struktur och ungdomsrådets vara eller icke vara.
Ibland känner jag att ungdomsrådet är ett alibi för att man arbetar med och bryr sig om unga, trots att man egentligen inte gör det. Ungdomsråd är ett stort slöseri på pengar om man inte använder det som den resurs ungdomsrådet är. Om man nu tar det aktiva valet att inte inkludera de engagerade ungdomarna i den kommunala processen så ser jag inte vitsen i att ha ett råd för ungdomar.
Spendera dom pengarna på något annat, typ kick off eller sådant skit. Hellre det är någon jävla skendemokratisk process!
Livets mening?
Idag har jag lärt mig tvätta.
Innan har jag bara stoppat in massa kläder i maskinen, chansat på knappar som jag tycker är snygga och som jag tror får maskinen att tvätta och hällt alldeles för mycket tvättmedel så att jag har skapat mindre översvämningar av skum hemma.
Idag, tack vare den älskade interneten, har jag insett att det finns en hel vetenskap bakom Att tvätta. Helt fantastiskt, det handlar om mått, rätta proportioner, strategisk placering av kläder, genomtänkt sorteringsfas innan allting åker in i den högteknologiska maskinen som har utvecklats med ett antal olika program anpassade efter färg, kvalité, kvantitet, material och viktigast av allt; Den tid man har på sig att få allting rent!
Jag är frälst! Har hittat mitt kall, jag kom till denna värld för att bli tvättmaskinernas mästare och gudinna!
Må bra-dag
Idag dök jag upp på skolan och överraskades av att dagens lektioner var inställda för en akut må bra-dag för oss samhällselever. Det var nog bland det värsta jag har varit med om, en bitter präst som snackade entonigt i tre timmar om fördomar, hur hemska människor är och skrek varje gång någon tog fram mobilen för att underhålla sig med sms.
Det var bland det hemskaste jag har tvingats ta mig igenom. Det jobbiga är att jag hela tiden ville rätta till honom eftersom jag själv jobbar mkt med att hålla workshops och utbildningar. Killen lästa aldrig av gruppen, allas energi var i botten, dålig luft i rummet. USH! Danne nickade till och somnade ett par gånger, Emme låg på fönsterbrädan bland kuddar och somnade ett ögonblick, Oskar smsade, jag spelade på gitarren. Hur som helst; ingen orkade lyssna.
Jag kände att jag kunde ha spenderat dom tre timmarna på mkt annat vettigare. Har t.e.x en hel kongress att planera för några hundra pers. Eller så skulle jag ha kunnat planera färdigt den utbildningen jag försöker få ihop med Landstinget, eller skrivit kontraktet för Sveriges Ungdomsråd och Navid Modiri.
What a waste of time.
Längtan
Jag längtar efter sommaren. Längtar efter den värmande solen och dom kalla drinkarna på Brännas terass.
Längtar efter baren och frozen daquiris, spontana gitarrkvällar vid sjön, tunikor, sandaler och promenader med mjukglass i högsta hugg.
Men mest av allt längtar jag efter baren. Alla fina och färgglada drinkar med färska bär i fina, höga, frostade glas.
Snart är vi tillsammans igen älskade bar, snart.
Staffan gör cosmopolitans åt mig och Jules.
YES WE CAN
It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation. Yes we can.
It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail toward freedom. Yes we can.
It was sung by immigrants as they stuck out from distant shores and pioneers who pushed westward agains an unforving wilderness. Yes we can.
It was a call of workers who organized; women who reached for the ballots.
A president who chose the moon as our new frontier; A king who took us to the mountaintop and pointed the way to the promised land.
Yes we can to justice and equality.
Yes we can to opportunity and prosperity.
Yes we can heal this nation.
Yes we can repair the world.
Yes we can.
We know the battle ahead will be long, but always remember that no matter what obstacles stand in our way, nothing can stand in the way of the power of millions of voices calling for change. We have been told we cannot do this by a chorus of cynics, they will only grow louder and more dissonant, we have been asked to pause for a reality check.
We have been warned against offering the people of the nation false hope.
But in the unlikely story that is America, there has never been anything false about hope. Now the hopes of the little girl who goes to a crumbling school in Dillon are the same as the dreams of the boy who learns on the streets of L.A.
We will remember that there is something happening in America; that we are not as divided as our politics suggests; That we are one people, we are one nation. And together we will begin the next great chapter of the American story with three words that will ring from coast to coast, from sea to shining sea; YES WE CAN.
©Sleepless in Boden
Kom hem runt 23.00 från Saras fest eftersom jag skulle vara barnvakt under natten. Det jag har minne av just nu är att jag kom hem och gick direkt till tvättstugan, gick till lägenheten sen, började prata väldigt osammanhängande om jag vet inte vad för att sedan spy och avsluta natten med att halvt däcka på sängen. Måste ha somnat runt 24.00.
Mitt problem nu är att jag vaknade igen 04.00 och har inte lyckats somna om. Klockan är nu 05.54 och jag har legat på sängen, tittat på taket, räknat får, bitit på naglarna, snurrat runt femhundragånger i sängen, lyssnat på Lasse, lyssnat på Marit, smsat utan att få svar och hängt på facebook.
Ingenting funkar.
Ps. Sara anföll Håkan inatt!
Full?
Är hemma hos Sara på fest nu. Tror jag är lite full nu, vet egentligen inte. Allt känns som en dans på rosa små moln haha. Herregud,har druckit snart två flaskor med Sara på tom mage eftersom jag inte har orkat laga eller äta mat på hela dagen. Oj oj oj. SARA: DU ÄR BÄÄÄÄÄÄÄÄÄST!!!!
Ok, nu ska jag dricka mer. Bye!
Våfflor!
Mina två senaste dagar har jag spenderat med att tänka en hel del på Danmark. Jag och Theresia, som är ordförande för Sveriges Ungdomsråd, var i Köpenhamn i Juli för att träffa den Danska riksorganisationen för ungdomsråd.
Det är inte många som kanske vet om att fenomenet "Ungdomsråd" formades av Danska politiker för en massa år sedan då de insåg att det borde rätt schysst att ha med ungas åsikter i politiska beslut. Man skapade lokala inflytandeforum för unga mellan 13 - 25 år som skulle vara partipolitiskt och religiöst obundna. Sveriges politiker såg detta och blev inspirerade, åkte hem och började ta initiativ till att få fler unga intresserade i kommunpolitik.
Fungerade det? Inte i Danmark, efter några år lades hela grejen ner för att sedan återupptas lite här och där tills det att en riksorganisation bildades. Jag kan inte påstå att dom är bra, inte alls. Min personliga åsikt är att deras organisering suger, dom är inte rutinerade och deras arrangemang är verkligen ogivande eftersom det är samma skäggiga, läskiga man som håller i passen.
Anyway, Thess och jag hälsade på dom i Danmark. Det var inte givande, jag lärde mig absolut ingenting, människorna var tråkiga, vi fick bara mackor som mat under helgen och jag ville DÖ. Det är under samarbeten som den i Danmark som jag ångrar att jag överhuvudtaget är ansvarig för internationella relationer i styrelsen.
Det fina var att vi sen på promenad i Köpenhamn hittade ett litet stånd mitt på gågatan där man sålde belgiska våfflor med mjukglass på! Underbart, underbart, underbart! Det är verkligen det godaste jag vet, skulle kunna mörda för att få äta en sån våffla i Sverige!
Någon som har ett recept?
Någon som vill laga sånna åt mig?
Någon?
Mani <3 Våffla
Saras söta katt
Var hemma hos Sara för ett par dagar sen och provade den nya kameran på hennes katter. Här får ni se en utav sötnosarna.
Chris
Den finaste komplimangen under dagen har jag honom att tacka för; "Du är den charmigaste Grönlänningen jag har träffat".
Historian bakom Grönland är lång, låt oss säga att vi bodde på Grönland ett par timmar under utbildning i Sundsvall. Vi var lyckliga tillsammans med en kriminell kvinna som fängslats i Frankrike och en skåning besatt i vampyrer. Tillsammans satt vi på mentalsjukhus, skrattade åt England, åt spettekaka och fick plastmuggar av en Socialdemokrat från Sollefteå med en underbar förmåga att dansa magdans.
Killen med amuletten och eget Tv-show, mannen som spelar låtarna från Guitar Hero på riktig gitarr.
Puss och kram kompis.
En dagens, tack.
För trött för att skriva någonting vettigt, kör på en dagens.
Dagens klädsel: Sönderklippt tröja med barbie på.
Dagens frisyr: Rufsigt och smutsigt.
Dagens skor: Inga.
Dagens händelse: Har spillt massa choklad i köket.
Dagens lycka: Ingen skola.
Dagens sorg: Jag har en finne i pannan.
Dagens sång: Fröken svår by Lasse W.
Dagens mat: Pasta med olivolja, inte gott.
Dagens sötnos: Lillasyster med vattkoppor och feber.
Dagens komplimang: Ingen har sagt någonting fint till mig idag :'(.
Dagens kommentar: Har inte pratat med någon idag.
Dagens köp: Har inte köpt någonting idag.
Dagens tönt: Sara, jag vet inte varför :P.
Dagens samtal: Med min mattelärare.
Dagens Godis: Tic-Tac.
Dagens ilska: Danmark.
Dagen har inte varit särkilt givande hitills.
Längtar efter sommar
Jag saknar sommaren. Spontana kvällar vid sjön med underbara vänner med gitarr, öl och skitsnack. Nattliga promenader som varade i timmar med musik i hörlurarna och ett leende på läpparna. Solen, vinden, festerna, människorna, kläderna, glassen.
Picknick vid Bränna strand, öl vid Bränna strand, hålla hand vid Bränna strand. Cykla runt som galningar fram och tillbaka, sola på verandan, grillfest på balkongen. Musiken på uteserveringar av lokala trubadurer och alla stora konserter med solbrända musiker med leenden över sin framgång.
Vissa foton hör ihop med en historia.
På den tiden man hade en ordentlig kamera kunde man palla sig ut ur hemmet och fota någorlunda seriöst på konserter som arrangerades då man hade alldeles för lite att syssla med.
Det var en minnesvärd kväll med underbara musiker och en fantastisk främling som senare kom att betyda mycket i mitt liv.
©Allting började med oskyldiga bilder och blickar under soundcheck. Leenden över lokalen och ett samtal om kamerans tyngd eftersom ingen av oss kom på någonting bättre att prata om. Det visade sig vi delade mer en intresset för fotografier.
Han synade det ytligheten i omgivningen och kritiserade bristena i sitt sammanhang. Vi pratade om hans värld. Han beklagade rutinen och monotonin i livet, hur likadant allting kändes år efter år. Han beundrade min spontanitet och jag beundrade hans stabilitet.
©
©
©Konserten var över, allt var över. Det som återstod var festandet. Timmar med glas och flaskor i händerna inleddes för att sedan bilda en kedja av händelser för just den natten. Leenden, blickar och tankar sades öppet och ogenerat i hans sällskap. Det fanns ingenting annat att tänka på förutom ögonblicken och de minnen vi tillsammans skapade. Det var att leva i en dröm, allt som sades, allt som gjordes och allt som kom efter den träffen var otroligt.
Efter ett par år inser jag vad jag egentligen gav mig in i, jag fick upp ögonen för människan som jag beundrade så. Ibland ställer jag mig frågan om det var värt det? Svaret är ja.
©Var ett förhållande någonsin möjligt? Nej, verkligen inte.
Även om vi gett det en chans hade det aldrig fungerat. Du skulle aldrig ha varit min, du tillhör ett sammanhang större än så. Din verklighet är en del av ytlighetens ambassadörer vars rutin du fastnat i med hopp om evig ungdom. Tiden går jämt emot dig trots att du håller fast vid din idylliska världsbild. Dan kommer alltid att tillhöra deras värld, inte min.
Men kvart återstår minnen, det bästa som hänt mig har jag dig att tacka för. Vårt kaos kändes som min mening under en underbar period. Ditt stöd var min pelare under svåra ögonblick, din kreativitet formade mina drömmar och hoppet om en framtid. Din kärlek var anledningen till mitt skratt och din olycka anledningen till mina tårar. Trots alla problem vet jag att du älskade mig, och du vet att jag älskade dig. Än idag kan jag känna saknad, ibland tänker jag på hur allting hade varit om vi hållit fast vid det vi hade, vad det nu än var. Det gick för långt, och jag inser att det var mitt fel. Jag bröt mot vår enda överenskommelse och tillät mig att uppmärksamma känslorna. Men jag ångrar det inte. Hitills har du varit den enda jag älskat.
Ps. Jag tänker än idag på dig med kärlek och beundran. Hoppas vår vänskap håller utan dispyter och konflikter.
Minnen, minnen och minnen.
Satt hemma hos fröken Avander för ett tag sedan och tänkte på störda saker som hänt under åren, smått och gott från livet som man inte tänker på så ofta. Underbart skvaller man ibland funderar på att sälja! Rikskändisar som endast tänder på fötter, frilansmusiker som spyr ner rum, lokala slampor och gubbar som använder sin status för att få småflickor i säng..
Någon som vill köpa informationen?
Jag är rätt lätt att få att snacka... Rätt lätt att övertala rent politiskt också. Ush. Måste bli en bättre människa.
Den som får flest decimaler på pi innan den dör vinner!
..Kan vara en underbar grej att fördriva tiden med. Vem orkar? Jag kan börja;
3.141592653589793238462643383279502884197169399375105820974944
Wtf, detta blev ju jobbig.
