Fucked up
Jisses. Allt är väldigt kaotiskt just nu, problem dyker upp utan en uppenbar lösning. Jag vet att det som nu pågår inte har med mig att göra, jag har inte begått några misstag. Men ändå känns det hela som ett misslyckande. Mitt ego sjunker och lyckan står på stand-by.
Aldrig trodde jag att detta skulle hända mig. Mer prestige än detta har jag, eller så har jag bara haft det. Men jag vill så gärna leva i det som varit, nuet verkar lite väl under min värdighet (nu överdriver jag). Men snart kommer saker att förändras, jag har en plan. Och tyvärr bygger inte livet på att värna om varandra. I min värld överlever den starka, ibland på bekostnad av andra, men sådan är naturen.
Och allting vände
Att vakna en dag och inse att det man älskat är borta. Det som avlägsnade mina problem och öppnade nya dörrar ut i världen. Mitt liv, mina vänner, min livsstil. Rättare formulerat; Det som var mitt liv, de som var mina vänner och det som var min livsstil.
Trots att en månad har gått är det fortfarande svårt. Att inte längre ha det att vara beroende av. Då man inte längre har det man fäst sig vid måste man ta itu med problemen, jag vill undvika detta. Det känns som ett hav av ouppklarade diskussioner, konflikter, diskussioner osv.
Men det handlar inte bara om problem. Det handlar om en psykisk livlina som gav mig glädje då jag behövde det som mest, det gav mig arbete då allt annat kändes värdelöst och det gav mig vänner för livet. Människor att älska och beundra, att skratta och gråta med. Engagemanget är det mest egoistiska jag gett mig in på, allt handlade om mig, min status och min utveckling. Jag tror aldrig att jag har tackat er för allt ni gjort för mig, av mig och med mig.
Jag älskar er alla på Sveriges Ungdomsråd.
Inspiration
Twenty years from now
You will be more disappointed by the things you didn´t do
Than by the ones you did do.
So throw of the bowlines
Sale away from the safe harbor
Catch the treda wids in your sails
Explore
Dream
Discover
/ Mark Twain
Eld
Ett par rader som får mig att tänka på någon speciell;
Vad ska vi göra med vår tro? Vad ska vi göra med vårt hopp?
Vad ska vi göra med vår kärlek som blöder?
Ser du hur det skymmer, hur färgerna ger upp
där elden falnar men fortfarande glöder.
Vi kan inte färdas bakåt i tiden
det skulle vara ett steg tillbaka.
Jag hatar min rastlöshet, jag älskar min dröm
men det är så mycket som jag glömmer att bejaka.
Du är min vän, och stormarna i norr blir våra bröder.
Våra fäder tacklar av nu, världen är äntligen vår
Där elden falnar, men fortfarande glöder.
©Bild tagen på valborg 2007
Rannsakan
Nytt år innebär nya möjligheter sägs det. I viss utsräckning kan jag hålla med, det som har varit är förbi och den som man har framför sig är tid att forma så som man vill.
Min personliga utvärdering av året som gått är blandad, mycket positivt har hänt samtidigt som jag kan känna sorg över mycket som jag låtit rinna ut i sanden. Tankar, drömmar och ideér som jag haft men som jag aldrig haft modet att genomföra, dock kan man varken sörja eller vela det som varit. Jag är en utav de människor som tror att saker och ting sker av en specifik anledning.
Jag kan inte heller påstå att jag är tillfredställd med alla val jag gjort, men jag kan inte heller klaga, trots mycket missnöje har jag lyckats komma långt och närmare det målet som ännu är difust och jag inte lyckats se riktigt än. Vad målet är? Framgång. På vilket sätt? Det vet jag inte, och jag vet inte heller om det är nödvändigt att fundera på definitionen av den framgången jag är ute efter.
Det räcker mer eller mindre med att se och förstå det jag lever för så vet man vad jag vill ha, erkännande, ett namn som står för inspiration, hårt arbete och förändring. Dock har jag börjat fundera på vad jag kan behöva för att ta nästa steg. Mycket av det jag gör idag känner jag skyldighet att sköta, jag vet inte ens om det är värt det eller om det är frågor att prioritera. Jag har uppdrag som jag inte brytt mig om att ta hand om, sådant jag bara har tagit på mig just för att mitt ego velat och inte för att jag känner att jag går med personlig vinning. Det resulterar i dåliga resultat, låg prestation och en krossad bild av mig själv.
Sasha
För ett par veckor sen fick jag en bild på min älskade Sasha, en underbar hund som jag fick i present av min kusin men som tvärr fick sanna kvar i miami. Tanken var den att sötnosen skulle få följa med hem till Sverige för att göra mig sällskap med sina vackra bruna ögon och den underbara energin som fick upp mig alla dystra morgnar i mitt värdelösa förhållande då jag bodde i Miami.
Tack och lov vet jag att hon hamnat hos den bästa familjen hon kunnat få. Min kompis Tylor och hans kille Chamo adopterade henne och behandlar henne som det hon är; En prinsessa!
Min baby under julen.
Jag och min älskling dagen hon flyttade från Miami Beach till Aventura Boulevard.
YES WE CAN
It was a creed written into the founding documents that declared the destiny of a nation. Yes we can.
It was whispered by slaves and abolitionists as they blazed a trail toward freedom. Yes we can.
It was sung by immigrants as they stuck out from distant shores and pioneers who pushed westward agains an unforving wilderness. Yes we can.
It was a call of workers who organized; women who reached for the ballots.
A president who chose the moon as our new frontier; A king who took us to the mountaintop and pointed the way to the promised land.
Yes we can to justice and equality.
Yes we can to opportunity and prosperity.
Yes we can heal this nation.
Yes we can repair the world.
Yes we can.
We know the battle ahead will be long, but always remember that no matter what obstacles stand in our way, nothing can stand in the way of the power of millions of voices calling for change. We have been told we cannot do this by a chorus of cynics, they will only grow louder and more dissonant, we have been asked to pause for a reality check.
We have been warned against offering the people of the nation false hope.
But in the unlikely story that is America, there has never been anything false about hope. Now the hopes of the little girl who goes to a crumbling school in Dillon are the same as the dreams of the boy who learns on the streets of L.A.
We will remember that there is something happening in America; that we are not as divided as our politics suggests; That we are one people, we are one nation. And together we will begin the next great chapter of the American story with three words that will ring from coast to coast, from sea to shining sea; YES WE CAN.
©Vissa foton hör ihop med en historia.
På den tiden man hade en ordentlig kamera kunde man palla sig ut ur hemmet och fota någorlunda seriöst på konserter som arrangerades då man hade alldeles för lite att syssla med.
Det var en minnesvärd kväll med underbara musiker och en fantastisk främling som senare kom att betyda mycket i mitt liv.
©Allting började med oskyldiga bilder och blickar under soundcheck. Leenden över lokalen och ett samtal om kamerans tyngd eftersom ingen av oss kom på någonting bättre att prata om. Det visade sig vi delade mer en intresset för fotografier.
Han synade det ytligheten i omgivningen och kritiserade bristena i sitt sammanhang. Vi pratade om hans värld. Han beklagade rutinen och monotonin i livet, hur likadant allting kändes år efter år. Han beundrade min spontanitet och jag beundrade hans stabilitet.
©
©
©Konserten var över, allt var över. Det som återstod var festandet. Timmar med glas och flaskor i händerna inleddes för att sedan bilda en kedja av händelser för just den natten. Leenden, blickar och tankar sades öppet och ogenerat i hans sällskap. Det fanns ingenting annat att tänka på förutom ögonblicken och de minnen vi tillsammans skapade. Det var att leva i en dröm, allt som sades, allt som gjordes och allt som kom efter den träffen var otroligt.
Efter ett par år inser jag vad jag egentligen gav mig in i, jag fick upp ögonen för människan som jag beundrade så. Ibland ställer jag mig frågan om det var värt det? Svaret är ja.
©Var ett förhållande någonsin möjligt? Nej, verkligen inte.
Även om vi gett det en chans hade det aldrig fungerat. Du skulle aldrig ha varit min, du tillhör ett sammanhang större än så. Din verklighet är en del av ytlighetens ambassadörer vars rutin du fastnat i med hopp om evig ungdom. Tiden går jämt emot dig trots att du håller fast vid din idylliska världsbild. Dan kommer alltid att tillhöra deras värld, inte min.
Men kvart återstår minnen, det bästa som hänt mig har jag dig att tacka för. Vårt kaos kändes som min mening under en underbar period. Ditt stöd var min pelare under svåra ögonblick, din kreativitet formade mina drömmar och hoppet om en framtid. Din kärlek var anledningen till mitt skratt och din olycka anledningen till mina tårar. Trots alla problem vet jag att du älskade mig, och du vet att jag älskade dig. Än idag kan jag känna saknad, ibland tänker jag på hur allting hade varit om vi hållit fast vid det vi hade, vad det nu än var. Det gick för långt, och jag inser att det var mitt fel. Jag bröt mot vår enda överenskommelse och tillät mig att uppmärksamma känslorna. Men jag ångrar det inte. Hitills har du varit den enda jag älskat.
Ps. Jag tänker än idag på dig med kärlek och beundran. Hoppas vår vänskap håller utan dispyter och konflikter.
Jenny
©Det finns dom som gjort dig illa,
det finns dom som inget vet,
det finns dom som gjort en grej av
att skrika ut din hemlighet.
Det finns dom som stal din stolthet,
det finns dom som tog ditt mod.
Och dom som ingenting förstod.
Dig som ingen känner,
dig som ingen ser.
Du som saknar vänner
och knappt vill andas mer. '
Hör på mig min kära,
hur ska jag få dig att förstå:
Du måste resa dig och gå!
Men det finns nåd för nya världar
mycket större än den här,
nya skapelser och nya tider,
nåd för allt som blir och är.
Och alla deras lögner
betyder ingenting.
Tro mig när jag säger:
Skammen var aldrig din.
-Jonas Gardell
