FUCK YOU, I WILL BE FAMOUS!

Kommer du ihåg tavlan? Du har så rätt, VI har kommit så mycket längre fram än vad dom har. Varken du eller jag ( Mest jag ) behöver de osäkra små kräk som kallar sig för vänner. De finner lycka i att trycka ned varann och höjer sig själva genom att se varandras olycka. Är det inte sorgligt? 

Visst kan man ibland tycka att fritiden kan bli långtråkig, så många möten, så mycket jobb och överdrivet med resor. Men jag vet att det är mitt arbete som kommer att säkra min framtid, inte supandet, inte festandet och inte skrikandet. Det är just det jag gör nu som kommer att ta mig fram. 

Till sist; tack för ditt stöd, de fina orden och de samtal vi haft hitills. Det är människor som dig som verkligen betyder någonting, jag hoppas att vår vänskap håller i mååånga mååånga år!

Jag är allmänt känd för att vara bruden som lyssnar på konstig musik som ingen annan (i min generation) känner till. Galet konstigt, eftersom jag anser att min musik är den som mer eller mindre lade grunden för all bajs folk producerar idag. Jag skulle ibland bara vilja skjuta vissa musiker. 

Eller nej, det finns någonting värre; Producenter som går med på att spela in värdelösa plattor!  Ush, jag är rädd för att vi nu är på väg att förlora musiken, värdet i att vara musiker. Musik handlar nuförtiden om pengar och makt, back in the day var det talangen som räknades. Passionen för musiken, människor levde och var beredda på att dö för sina musiker! 

DET vill jag ha tillbaka. Medelålders - Svenne som gråter av lycka varje gång den hör pink floyd. 

Här får ni en lista på sådant som är värt att lyssna på;

David Bowie - Lady Stardust

Pink Floyd - Breathe

Damien Rice - 9 Crimes

David Bowie -  We Are The Dead

Lenny Kravitz - All Of My Life

Billy Joel - Don´t Go Changing

Kimya Dawson - The Swing

The Moldy Peaches - Everybody Else

Ladda hem och njut!

Okey. För er alla som känner mig; Om jag är singel, bitter och köper böcker i stil med "Hur du lyckas med kärleken" eller "100 tips på hur du också hittar din drömman" när jag är 30 år gammal samt struntar i att färga utväxt och vaxa benen/bikinilinjen så SKJUT MIG!

Orsaken till denna oro är Bridget Jone. Visst slutar det lyckligt, men vägen dit är förfärlig. eller?

Nånstans tror jag att kvinnor måste sluta sitta och vänta på att allting vi nånsin har drömt om ska dyka upp från ingenstans. Det är dags att växa upp och glömma drömmarna om lycklig kärlek, balans mellan hemmafru och karriär och den perfekta kroppen alla killar vill ha. Var rationell, strategisk och låt dig aldrig styras av känslor!

Visst håller jag med om att vi borde värna om vår värld, ta hand om alla fina träd och slå av datorerna för att rädda någon isbjörn från att drunkna till döds. Men jag kan ändå inte förstå denna besatthet folk har för kravmärkt!! 

Hur mycket vi än värnar om miljön, hur många satelliter vi än skjuter ner eller hur många kor vi låter bli att döda så kommer vår kära och livsnödvändiga vän, solen, att slockna en vacker dag och vi kommer alla att DÖ!! 

Så, jag har ett förslag; Istället för att äta bananer utan gift eller tomater som inte behandlats med radioaktivitet kan vi allihopa försöka mata alla de svältande barn i till exempel Afrika, Sydamerika, Asien. Istället för att demostrera för djurens jävla rättigheter kan vi ju försöka slåss för att unga flickor inte ska behöva sälja sig på gator för att försörja sin familj, giftas bort till någon 90 år gammal pedofil eller könsstympas. 

Men som sagt, det är ju bara en ide. Enjoy.

Idag när jag vaknade var jag snorig. Nu, ett par timmar senare, är jag fortfarande snorig. Jag antar att jag om ett par timmar fortfarande kommer att vara snorig. Detta är inte bra!

Sen så har Filip fått se en väldigt ful Manuela när han kom och hämtade sina högtalare. Jag hade hoppats på att hinna sminka mig lite och byta kläder innan han kom, men ja, det kidet hade tyckt att det var bättre att komma tidigt, visst var det bra men jag gick runt i en urtvättad och klippt Tshirt, mjukisar och rufsigt hår. Haha, ni skulle ha sett hans blick... Herregud. 

Sen blev han förvånad då han ringde och fick höra att jag var hemma. Som att inte jag har ett hem och liv att ta hand om.. 

Idag åkte jag till Överkalix med lite folk från Colombia. De hade tydligen lärt känna en massa latinos och brukar ses lite då och då för att männen ska få spela fotboll, kvinnorna laga mat och barnen springa runt och störa (Typ). Sen så finns en ambition av att kicka igång en kulturförening för Colombia-folk, typ integrationsprojekt och grejer. Ascoolt!

Jag har fått massa nya vänner. Shysst folk med ambitioner som kämpar sig fram i ett främmande samhälle med hopp om att någon dag kunna språket och därigenom klara sig själva. Jag blir alltid lika imponerad av invandrarnas vilja att ta sig fram. Verkligen underbart.. 

Här är lite bilder;

Mani med fotbollsgrabbar i bakgrunden. 

Barn (Daniela) och barn (Random kid).

Jag har äntligen börjat packa inför flytten. Det märkliga med det hela är egentligen känslan av att man håller på packa ner sitt liv. Alla materiella ting som under så många år har haft en så stor betydelse.. 

Mitt rum blev lika med 2 kartonger och en stor svart plastpåse (Bortsett från mina skor som alla ligger ihopklämda i 2 stora, svarta plastsäckar). Men tillbaka till de 2 kartongerna och plastpåsen; Mitt liv, allt jag äger som betyder någonting och som min värld kretsat runt rymdes i två jävla kartonger och en påse. Helt otroligt!   Eller sorgligt? Vem vet... 

Sen är det ekot. Det irriterar mig, allt är så tomt och det enda som gör en sällskap om kvällarna är ekot av musiken som ensamt låter ur högtalarna kopplade till min MacBook på golvet. En säng, den sover jag på. En tom garderob (Som vi inte får ut ur huset eftersom den är för stor) 4 plantor och min lillasysters pappersgiraff. Och jag såklart.. 

Det blir svårt att lämna huset. Efter 5 hemska och underbara år. Här har man formats till den man är, sen är huset sjukt strategisk; Nära stan, men inte såpass nära så att man kan promenera dit en fredagkväll! Mamma behövde aldrig oroa sig för att jag skulle smyga ut om nätterna och leva livet i en tonårsfylla.

©

Det finns dom som gjort dig illa, 

det finns dom som inget vet, 

det finns dom som gjort en grej av

att skrika ut din hemlighet. 

Det finns dom som stal din stolthet, 

det finns dom som tog ditt mod.

Och dom som ingenting förstod. 

Dig som ingen känner,

dig som ingen ser. 

Du som saknar vänner

och knappt vill andas mer. '

Hör på mig min kära,

hur ska jag få dig att förstå:

Du måste resa dig och gå!

Men det finns nåd för nya världar

mycket större än den här, 

nya skapelser och nya tider,

nåd för allt som blir och är. 

Och alla deras lögner 

betyder ingenting. 

Tro mig när jag säger:

Skammen var aldrig din. 

-Jonas Gardell

Ahh, oui oui! Merci, merci!

Jag har varit i Bryssel på kurs. Det var otroligt, vilken makt att kliva in i Europaparlamentet på skyhöga klackar, en dator i handen och en parlamentariker vid sidan. Yeah. Kursen gick ut på att lära sig grunderna i Unionen, vad sysslar kommissionen och ministerrådet med osv. Ingening jag ska gå in på nu, men det var väldigt givande. 

Sen var det underbart att tillbringa kvällarna vid La Grande Place, promenera runt på alla gator med kullerstenar och äta choklad. Politikens och chokladens huvudstad, kan det  bli bättre?

 

EU-parlamentet

Jag (Den bleka) och Marika (Supersöt vän). Lunch innan hemfärd 

efter kursen. 

Hmm. Fast i blogg-träsket... 

Okey, läger ser ut såhär; Jag har bloggat på kurirens hemsida ett bra tag nu. Mest har det handlat om politik, organisationer, ekonomi och typ samhället i stort. Jag var glad och nöjd, jag bloggade i alla fall!

Sen visade det sig att min blogg var way to töntig för folket omkring mig, otacksamma ungar, så nu har jag följt strömmen och sålt min själ till djävulen genom att blogga. Syftet; Att underhålla och få er alla att inse att jag en dag kommer att bli berömd, älskad, beundrad! Fastklistrad på tonårsväggar i form av affisher! Varför? Jo, för att jag orkar bry mig om samhället och politiken. Sen tycker jag bara att det skulle vara soft med en chysst bilsamling... 

Så mina vänner, njut av mitt liv och frustrationer!