Janne
Kommer du ihåg tavlan? Du har så rätt, VI har kommit så mycket längre fram än vad dom har. Varken du eller jag ( Mest jag ) behöver de osäkra små kräk som kallar sig för vänner. De finner lycka i att trycka ned varann och höjer sig själva genom att se varandras olycka. Är det inte sorgligt?
Visst kan man ibland tycka att fritiden kan bli långtråkig, så många möten, så mycket jobb och överdrivet med resor. Men jag vet att det är mitt arbete som kommer att säkra min framtid, inte supandet, inte festandet och inte skrikandet. Det är just det jag gör nu som kommer att ta mig fram.
Till sist; tack för ditt stöd, de fina orden och de samtal vi haft hitills. Det är människor som dig som verkligen betyder någonting, jag hoppas att vår vänskap håller i mååånga mååånga år!
Kyssar från din vän Manuela
Kommentarer
Trackback
