Mandat och annat kul
Min mandat period som styrelseledamot i Sveriges ungdomsråd är på väg mot sitt slut. Den 15 mars träder ny styrelse in och ingen sitter säkert. Det känns som att vi är i kris, året är över och min utvärdering av vad som har gjorts är inte bra. Det känns inte som att jag har åstadkommit mina personliga mål med kandidaturen och jag känner inte att mina prestationer har byggt på organisationens ständiga utveckling, eller så är det väldigt svår att vara objektiv när man sitter så inne i den organisatoriska och politiska kärnan.
Jag känner ångesten som börjar smyga sig på. Snart kommer jag tvingas välja sida, snart sitter jag i enrum med valberedningen och deras frågor om personer, ideologier och mål med arbetet. Då gäller det att ha dom rätta svaren och mer eller mindre slingra mig ur diskussionen som sätter mig mellan två underbara vänner och möjliga ordföranden för den organisationen som fostrat mig till den yrkesmänniskan jag har blivit.
Att tvingas lämna organisationen skulle inte vara bra för mig. Jag har försökt tänka mig in i vad jag skulle göra i ett sådant fall, men jag ser inga alternativ. Ingen fruktar ett vanligt och normalt liv med än mig, jag vill leva med stressen och känslan av av tiden aldrig räcker till. Jag älskar resandet, att nätverka, att aldrig vara hemma, kontorslivet, helgerna i Stockholm och promenaderna vid Mälaren för att slappna av.
Att tvingas leva och infinna mig i dom rutinerna mina jämnåriga befinner sig i skulle jag inte stå ut med. Jag vill tillhöra någonting större än så, jag vill mer än så och jag kan mycket mer än så.
Kommentarer
Trackback
