FUCK YOU, I WILL BE FAMOUS!

Förutom att helgen har varit allmänt upp och ner med det sista styrelsemötet och allt resande så fick jag ett intressant samtal som hjälpte tillvaron att vändas upp och ned lite mer. 

Som många kanske vet så har politik varit en mycket stor del av mitt liv väldigt länge, jag har varit fast i organisationsvärlden ett tag, och skulle kunna påstå att det inte finns många politiker eller tjänstemän som inte känner till mig i hemstaden (vilket kan ses som rätt sorgligt). Mitt sociala liv innebär helger på Sveriges Ungdomsråds kontor i Stockholm, Kick-Off med ungdomsråd eller andra "politiska tillställningar". 

Mitt livs höjdpunkt var mandatperioden i organisationen och den stora sorgen just nu är det verkar som att jag inte kommer in i nästa styrelse, eftersom jag har tagit ett beslut som förmodligen kommer att leda till att jag blir överflödig i den kommande styrelsen; Att endast sitta i styrelsen om en viss person får ordförandeskapet, vilket låter jävligt dumt, men livet handlar om val, rationella val. 

Det leder mig till helgens intressanta samtal, från MUF´s ordförande. Martin Bucht, som vill ha med mig i sin styrelse denna år trots att han är medveten om att jag har NOLL kunskap om vad moderata ungdomsförbundet vill. Han sa att han trodde på mig och skulle ta ett snack med valberedningen för att se till att jag kommer med. Jisses. Det fina och det som jag är stolt över är att det är HAN som ber mig och inte jag som är ute och jagar efter politisk karriär. 

Nu inser jag att det har lönat sig, all arbete, alla timmar och all huvudvärk har varit värt det. När man blir tillfrågad kan man le inombords och vara nöjd, jag har skapat ett rykte och människor uppskattar mitt arbete. Sen vet jag inte hur jag ska göra, vad beslutet från min sida blir är ännu oklart. 

Tar man MUF eller Sveriges Ungdomsråd?